Foton för publicering finns tillgängliga under fliken Pressbilder

Årets Gunnar 2021

Stundars friluftsmuseum vald mig, samt Paula Nivukoski till årets Gunnar 2021. Läs motiveringen.

Årets kulturperson 2020 i Korsholms kommun

20.5.2020 Vaasa kulttuuri&kirjasto I Vasa kultur&bibliotek
Lyssna på när jag talar om Frågelådan: frågor om böcker och skrivande

13.5.2020 Vaasa kulttuuri&kirjasto I Vasa kultur&bibliotek
Lyssna på när jag talar om Och sen då, när boken är klar

6.5.2020 Vaasa kulttuuri&kirjasto I Vasa kultur&bibliotek
Lyssna på och följ med när jag vandrar i Runsorseriens fotspår

29.4.2020 Vaasa kulttuuri&kirjasto I Vasa kultur&bibliotek
Lyssna på när jag talar om Miljön och att förverkliga din bokidé

22.4.2010
Vaasa kulttuuri&kirjasto I Vasa kultur&bibliotek
Lyssna på när jag talar om Idé och inspiration för en författare

4.1.2020 Vasabladets Bokrecension av Mellan is och aska:

Missväxtåren pinar invånarna i Runsor

Mikaela Nykvist avslutar sin trilogi med att på ett levande och intensivt sätt skildra den misär som följde i spåren på missväxtåren 1867 och 1868.

”Mellan is och aska” är den tredje och sista boken i Runsorserien, en trilogi om det hårda livet i Gamla Vasa och Stockholm under 1800-talets början och mitt.

Den förra delen, ”Förändrad och bränd”, avslutades med att Magda våren 1858 gifte sig med syster Elnas änkling Alfred och födde ett tvillingpar. Det nygifta paret vågade äntligen blicka framåt och planera för ett liv tillsammans på gården i Runsor.

Den tredje boken tar vid knappt ett decennium senare. Sommaren 1867 är sen och ovanligt kall. Trots att midsommaren står inför dörren har tjälen knappt lämnat jorden och när marken äntligen värms upp slår frosten till. Odlingssäsongen blir för kort och familjen inser att de står inför en svältkatastrof.

Även Alfreds adept Knut, som fått överta ett bageri i Nikolajstad (numera Vasa), blir tvungen att söka andra lösningar för att klara sig. Han bestämmer sig för att söka arbete på järnvägsbanan som håller på att byggas mellan Riihimäki och Sankt Petersburg. Ett beslut som snart visar sig vara lika ödesdigert som felaktigt.

Vintern mellan 1867 och 1868 blir lång och plågsam. Tack vare Magdas uppfinningsrikedom och förmåga att ta tillvara naturens råvaror klarar sig familjen bättre än många andra, men få besparas från de konsekvenser som svältkatastrofen och sjukdomarna för med sig.

I Stockholm lever Amalia gott tillsammans med sin son Edvin, men inte ens de priviligierade förskonas från livets vedermödor och fasor.

ROMAN

• Mellan is och aska
• Mikaela Nykvist
• Runsorina Books 2019

Mikaela Nykvist har valt att avsluta sin trilogi med att en på ett levande och intensivt sätt skildra den misär som följde i missväxtårens spår.

Språket är poetiskt och målande, liknelser och metaforer kryddar berättelsen. Författaren har en personlig stil som under trilogins gång har mognat och numera närmast kan betraktas som ett eget särdrag.

Fastän boken genast tar avstamp i den ovanligt kalla sommaren dröjer det innan jag sveps med i berättelsen, och det beror i stort sett bara på att en del av dialogen inte känns naturlig.

Nykvist poängterar i sitt efterord att det är viktigt att texten är befriad från krångliga och ålderdomliga formuleringar eftersom det skulle försvåra läsningen. Instämmer helhjärtat, en tung gammaldags text gläder ingen, men dialoger från medlet av 1800-talet kräver likväl något annat än konversation av mera modernt slag.

Historien, som i sig verkligen är berömvärd, hakar helt enkelt upp sig och trovärdigheten får sig en törn. Men efter ett tiotal sidor lossnar spärrarna och språket flyter smidigare.

”Författaren lyfter fram de ofta förbisedda kvinnorna och påminner läsaren om vilken oumbärlig roll de hade för familjernas överlevnad.”

Nykvist skyggar inte för livets skuggsidor och förskönar inte de umbäranden som plågar människorna i boken. Sinnesförnimmelserna är påtagliga, stanker och ljud beskrivs levande och uttrycksfullt vilket bidrar till historiens styrkor.

Författaren lyfter fram de ofta förbisedda kvinnorna och påminner läsaren om vilken oumbärlig roll de hade för familjernas överlevnad. Magda har av sin svärmor och framlidna syster fått lära sig att ta tillvara naturresurserna och kan på så vis späda ut bröd och soppor till den svultna familjen.

Detta är ingen romantisk berättelse om ett envist och bistert folk som efter hårda prövningar lever lyckliga i alla sina dagar, stärkta av sina upplevelser. Livet är för kargt och hårt för den hårt prövade gården i Runsor och slutet av boken låter ana att svåra tider ännu lurar bakom hörnet.

Nykvist har varit tydlig med att Runsorserien kommer att bestå av tre böcker, därför är detta värv avslutat. Men kanske läsarna likväl kan hoppas på en tetralogi, förslagsvis med material från den annalkande industrialismen och emigrationen till Amerika?

ÅSA TAST

• Villivonkan boktipsar om Förändrad och bränd:  Förändrad och bränd är den andra delen i Runsorserien. Jag har läst den första Rök i fjärran förra året och tyckte mycket om den. I Förändrad och bränd får vi åter igen möta Alfred, en sorgens man som saknar sin avlidna hustru Elna. På sin flykt möter han den unga föräldralösa pojken Knut, som får följa med Alfred hem till gården. Den här boken är lite mörkare och tyngre i handlingen. Det går ganska tungt för personerna i boken och är en hel del elände som avlöser varandra. Ändå känns den inte tung att läsa. Författaren skildrar livet de lever då väldigt trovärdigt och det känns som hon vet vad hon skriver om. Tempot är ganska lugnt och passar väl ihop med berättelsen. Gillar man som jag historiska romaner är det en fröjd att läsa Förändrad och bränd! Ser fram emot att läsa nästa del nu!   https://www.boktipset.se/medlem/veronicaandersson_2

22.11.2019 Vasabladets Bokrecension av Förändrad och bränd

Mikaela Nykvist skriver om kantstötta människor i ett intressant persongalleri

• På gården i Runsor har tragedi och elände slagit rot – Mikaela Nykvists ”Förändrad och bränd” skildrar tillvaron på mitten av 1800-talet.
  
  ”Förändrad och bränd” är andra boken i en planerad trilogi i den så kallade Runsorserien och en fortsättning på debutromanen ”Rök i fjärran”, som utkom 2017.

  Alfred, som förlorade sin hustru i barnsäng, drabbas av en depression och ger sig iväg för att ta värvning i kriget. Kvar på gården lämnar hans två små barn, åldrande föräldrar, svägerskan Magda, hennes far Jakob samt pigor och drängar.

  När Alfred sedan återvänder har han med sig Knut, en tolvårig föräldralös pojke som han hittat på en ö i Ålands skärgård. Alfred är fast besluten att göra rätt för sig och sköta om gården samt sågverket som också finns i hans ägo.

  Roman

  • Förändrad och bränd
  • Mikaela Nykvist
  • Runsorina Books 2018

  På gården i Runsor har tragedi och elände slagit rot, unga Magda har blivit skändad av en okänd svensk man och konsekvenserna av detta hotar att knäcka henne.

  Jakob är svårt märkt av sorg och har svårt att hantera den hårda verklighet som är hans vardag. Brännvinet blir till en början hans tröst och stöd, men efter en olycka inser han att situationen håller på att bli ohållbar. Han hittar i stället något större att hålla i handen, men också det hotar småningom att störa familjesammanhållningen.

  Amelia, den unga damen som flydde från ett brinnande Wasa och fick respit hos Runsorborna, bor numera som änka i Stockholm tillsammans med sonen Edvin. Upplevelserna efter branden har förändrat henne och hon känner att hon vill göra en insats för samhället. Hon har en betydande förmögenhet och hoppas kunna göra skillnad, gärna för utsatta kvinnor.

  Hennes känslor för Alfred finns kvar och inom henne lever en svag förhoppning om att de, trots klasskillnaderna, kanske kunde hitta ett sätt att leva tillsammans.

  ”Förändrad och bränd” skildrar kantstötta liv där människorna oförtrutet och träget försöker hitta vägar ur besvikelser och tragik.

  ”det märks att författaren har lagt ner tid på att läsa in sig på viktiga historiska händelser samt hur uppbyggnaden av det nya Wasa, det dåtida Nikolajstad, tog fart.”

  Att sikta på en trilogi är imponerande och Nykvist ska ha eloge för att hon tar sig en uppgift av sådan dignitet. ”Förändrad och bränd” är en blandning av fakta och fiktion och det märks att författaren har lagt ner tid på att läsa in sig på viktiga historiska händelser samt hur uppbyggnaden av det nya Wasa, det dåtida Nikolajstad, tog fart.

  Titeln i sig är perfekt och speglar väl tillståndet hos både människorna, samhället och bygden. Skildringen av gamle Jakob hör till mina favoriter, hans famlande tillvaro beskrivs ömt och målande.

  Bokens slut är inte givet, vilket gör att läsningen drivs framåt.

  Det som gör att trovärdigheten stundvis naggas i kanterna är de historiska markörerna och dialogerna. Karaktärerna i boken, om än fiktiva, lever under 1850-talet men likväl andas dialogerna väl mycket nutid.

  För att göra läsningen bekväm och framför allt begriplig måste man som skribent ta sig friheten att göra språket mera modernt, annars orkar få läsare ta sig igenom boken. Men dialogen tappar sin historiska trovärdighet när karaktärerna använder ”du” i stället för ”ni” i samtal med personer från högre samhällsklasser samt mera nutida uttryck som ”hörs och ses”.

  Bibelcitatet som används är också en modern version som inte fanns att tillgå under medlet av 1800-talet vilket leder till förvirring. Metersystemet som nämns användes inte heller förrän under senare delen av 1800-talet.

  Allt detta må tyckas vara petitesser men de fråntar boken dess tillförlitlighet och det blir svårare som läsare att svepas med i det tidevarv som författaren beskriver.

  

  En sista kort kommentar om dialogerna, som oftast återges genom direkt anföring; eftersom den skrivna konversationen i denna bok ofta är affektbetonad blir resultatet väl starkt.

  De stora känslorna tjänar sin plats och ger krydda åt berättelsen, men genom att gestalta karaktärerna och på så sätt variera anföringen skulle bokens karaktärer få mera liv. Våga helt enkelt låta dialogerna stå utan förstärkningarna.

  Nykvist har byggt upp ett intressant persongalleri och jag känner stor sympati för de tragiska händelser som formar deras öden. Det gläder mig att nästa bok redan är under arbete och jag ser fram emot att ta del av Runsorbornas öden och äventyr. 
  ÅSA TAST

• Yle kultur: ”Mikaela Nykvist valde att ge ut sina böcker på egen hand” 
• Artikel: Öppna i Yle Arenan
• Lyssna: 
•  
• VBL Historia podd ”Dagen då Vasa förvandlades till aska” Vasabladets prenumeranter och läsare av e-tidningen kan lyssna när jag medverkar i deras  om branden i Wasa år 1852. https://www.vasabladet.fi/Artikel/Visa/210168
•  
• Yle Kultur: Debutroman om några kvinnoöden under Vasa brand 

Läs och Lyssna!

25.11.2017 Vasabladet: Välskrivet om livet efter Wasa brand
Wasa är en blomstrande stad med ungefär 3 000 invånare när den ohyggliga katastrofen slår till. Den tredje augusti 1852 brinner staden ner och lämnar total förödelse ­efter sig. Befolkningen tvingas fly och förlita sig på främlingars välvilja och hjälp.

Pigan Elna och hennes familj söker sig som många andra till byn Runsor som ligger en bit utanför Wasa och till samma ställe kommer också köpmannadottern Amalia med gamla faster Francesca. Efter att familjen Karlsson med sonen Alfred öppnat upp sitt hem för flyktingarna förändras livet för dem alla.

Amalia är inte van med det enkla livet på landsbygden utan längtar ­efter att få återförenas med sin familj i Stockholm. Elna däremot trivs ypperligt och smälter väl in i familjen. Båda kvinnorna har fått upp ögonen för Alfred som inte riktigt vet vad han ska göra. Lockelsen till den blyga Amalia är stor men vore inte Elna ett bättre parti för honom?

Omständigheterna är svåra, ­hungern gör sig ofta påmind och ­ingen vet hur framtiden kommer te sig. Och vad ska hända med ­Wasa, ska en ny stad resa sig ur de förkolnade ruinerna eller finns det andra mera radikala planer som direkt kommer att påverka hela bygden?

Mikaela Nykvist är själv uppvuxen i det som i dag kallas Gamla Vasa, det vill säga i de trakter där hennes bok utspelar sig. Efter branden byggdes den nya staden upp närmare havet för att underlätta transporten som den tiden mest skedde på vatten.

Det är med stor ömhet och förståelse författaren beskriver sina romanfigurer. Jag får en känsla av att Nykvist lärt känna alla karaktärer in på djupet och vill skildra deras öde på ett mångsidigt sätt. Personerna är förvisso fiktiva men känns realistiska eftersom det mänskliga hela tiden är närvarande. Läsaren tillåts komma dem ända in i själen.

Det märks att författaren är noga och värnar om sin text, varje del är genomarbetad. I början av berättelsen anas en viss disharmoni i ordföljd som gör att läsningen hakar upp sig en smula, men nu är jag ­nere på petitessnivå. Detta gnissel försvinner sedan och berättelsen flyter väl på.

Det finns ett sug i historien som gör att jag vill fortsätta läsa sida upp och sida ner. Nyfikenheten driver på läslusten och jag vill veta hur det ska gå för de olycksdrabbade människorna.

Nykvist värjer inte för att skildra de hårda och ofta tragiska levnadsförhållanden som människorna levde under för drygt 150 år sedan. I dag finns det en tilltro till att det finns hjälp att få av både samhälle och medmänniskor, men då var människorna mer utelämnade och i stor utsträckning beroende av andra människors välvilja.

Den godhet och omtanke som familjen Karlsson visar flyktingarna är berörande men författaren vågar också beskriva baksidan av generositeten som kan ha förödande konsekvenser för familjens fortsatta överlevnad. Det finns så många munnar att mätta och förråden är inte stora.

• 29.10.2017 Vasabladet: Ger ut roman om ett historiskt Vasa
  Det är en ovanligt het sommardag 1852. Pigan Elna jobbar på höängen i Höstves när hon ser rök bolma upp ovanför hustaken i fjärran. Staden Wasa står i lågor….