Min första kolumn på Vasabladets kultursida publicerades igår!
Men den finns nu inte på nätsidan så jag kan inte dela den som min plan var, men jag kopierar helt kallt in texten i min blogg då. Men alltså, texten skall ni tänka er i Vasabladet.
Detta kan nog appliceras på många andra, i synnerhet kulturella, områden. Det är tufft att nå genom bruset och det är oftast några få bara som lyckas. Men stå på er vettja, ni som arbetar!!
Så vad krävs för att få dig ur soffbottnen? En superkändis jodå, en halvkändis kanske? Det tycks finnas en stark vattendelare när kustösterbottningen avgör om en författare är värd uppmärksamhet eller ej.
Det finns ingen direkt översättning för ”Starstruck” men det är ett bra ord på engelska så jag använder det. Tänk dig något i stil med ”betagen av en kändis”. Det är just ordet starstruck som poppar upp i huvudet när jag analyserar beteendet hos kustösterbottningen. Troligen det är likadant på andra orter, men där rör jag mig sällan.
Under de senaste åren har jag försökt komma mig ut och lyssna på de författare som ställt upp och berättat om sitt skrivande eller om sina böcker. Jag har inte tagit mig ur soffan för där befinner jag mig sällan, snarare ut ur mitt arbetsrum. Det är en fantastisk ynnest att få höra om böcker, hur andra jobbar, höra om deras med- och motgångar och framförallt att få fråga dem om allt mellan himmel och jord. Nåväl, så kommer jag mig iväg, inte på allt men på ganska många dylika tillfällen, främst i Vasa, Korsholm och Malax. Det tar inte mer än max tre timmar av mitt liv och det ger mig färdkost för en lång tid framöver. Sedan sitter jag där, ser mig omkring och undrar och förundras.
Minns ni att Vasabladet bjöd oss att lyssna på Jan Guillou? Kjell Westö besökte Vasa stadsbibliotek. Fantastiska föreställningar och beundransvärda män på alla sätt och vis. Vilken förmåga, karriär och pondus. Och vilken publik de drog! Även några andra ”stora” var till Vasa under året som gick.
Minns ni också att vi fick lyssna på Karin Erlandsson i Malax bibliotek i våras? Eller att vi fick lyssna på Alfred Backa i Solf Uf våren innan? Nehej, inte det? Jag kan tänka mig det för vi var två som lyssnade på Alfred i Solf och cirka tio som lyssnade på Karin i Malax. Denna lista kan göras ganska lång. Och den är inte särskilt smickrande.
Så jag säger att gemene läsare här omkring är rejält starstruck. Och det är inte en komplimang. Ni kan stöda de stora, rika och bärande författarna. De framgångsrika männen. Men de som borde vara närmare hjärtat, närmare hem och som behöver en spark i rätt riktning, de sitter där med allt mellan två och tjugofem deltagare på sina författarkvällar. Varav mamma och några vänner ofta är medräknade.
Det är dessutom så att när dessa lokala författare blir inbjudna att delta i olika författarsamtal får de ytterst blygsamt med lön för sin möda, kanske blir de bara erbjudna att sälja böcker som lön. Men du kan vara säker på att Jan och dom andra stjärnorna inte ställer upp på författarkväll gratis eller mot att dom får sälja… medan den satsade tiden är samma för bägge.
Tänk om o välj likadant som i grönsaksdisken: närodlat. Satsa några timmar på att gå och träffa de lokala skribenterna, de är värda din uppmärksamhet. Du kan förstås även lyssna på de klart lysande stjärnorna, det ena behöver inte utesluta det andra. Och vem vet, en dag blir du kanske starstruck när du möter författaren från grannbyn.
