Under isoleringen våren 2020 publicerade Vasa stadsbiblioteki några avsnitt med mig där jag plockade upp olika ämnen ur min resurslåda. I avsnitten fick ni att få ta del av mina tankar, tips och erfarenheter av författarskapet, förläggandet och böckerna.
1. Idé och inspiration för en författare 22.4
2. Miljön och att förverkliga din bokidé 29.4
3. I Runsorseriens spår 6.5
4. Och sen då? När boken är klar… 13.5
5. Frågelådan: frågor om böcker och skrivande 20.5.
Jag är på slutrakan med att ge ut min tredje bok på tre år. Det blir en klassisk trilogi. Jag skrev även en annan bok mellan tvåan och trean, den väntar på mig i datorn och när trean rullar ut tar jag åter upp arbetet med den. Alltså, fyra böcker, nej vänta, jag skrev ju även en ungdomsbok som väntar… så fem böcker på fyra år. Jag skrev alltså även första boken förrän jag gav ut den 😀 Detta vid sidan om heltidsarbete i krävande projekt inom industrin, hus, barn, träning och vardagen. Varför? Hur?
Oftast är det frågan jag får: hur jag gör? Jag tänkte därför öppna det en aning. Någon superkraft är det nog inte, bara hårt arbete, disciplin och en gnutta talang.
För det första, våra barn har inte spelat och kommer inte att spela lagspel så som fotboll eller ishockey eller liknande – helt enligt eget önskemål. Jag är nöjd så, jag skriver hellre än står invid en plan och fryser. För det andra, jag har en man som anser att vi är två om vårt hushåll och faktiskt så drar han mer än mig här allt oftare, eftersom jag skriver många kvällar. För det tredje, jag är snabb. Detta är något som man kanske kan träna upp, men troligen inte så till den grad snabb som jag är. Jag skriver mina historier utan att tveka, jag skriver helt kronologiskt och jag hoppar inte av och an i texterna. Jag funderar aldrig, jag sitter inte och vrider på mina meningar. Däremot så kräver mina texter mycket förarbete och research och det tar tid. Fakta måste vara så korrekt som möjligt och eftersom jag skriver historiska texter så är det mycket jag inte vet. Det är detta momentet som sinkar mitt arbete mest. För det fjärde, jag sysslar inte och har aldrig i hela mitt liv sysslat med procrastinering. När jag skall ha något gjort så tar jag tag i saken, jag läser och skriver och är i allmänhet färdig med mina uppgifter när andra börjar på. Det kan säkert kallas självdisciplin. Detta blir ju allt svårare när det finns så mycket trevligt att syssla med på internet, men man måste bara stänga bort. För det femte, för att kunna skriva och få goda idéer måste man även läsa. Jag har läst hela mitt liv, ibland mer och ibland mindre, beroende på tid. Utan uppfattning om vilka texter som är bra och dåliga kan man inte skapa egen text, anser jag, andra tycker annorlunda. Vad som uppfattas som bra och dåligt delar oss, men det är helt ok. Det är omöjligt att skriva något som alla tycker om. Just nu läser jag inte så mycket eftersom jag lägger så mycket tid på skrivandet. Det betyder 40-50 böcker i året för mig. Sist men inte minst, man måste tycka om det man gör. Du kommer aldrig att skriva böcker för att det ser bra ut på din CV, för att någon annan gör det eller av någon annan yttre faktor. Det är inte alltid en njutning och tvivlet finns ständigt närvarande hos alla som skriver texter, men utan någon form av inre driv kommer du att skjuta det på framtiden tills projektet slutligen sinar.
Att skriva gör säkert någon rik, men det är få förunnat. Jag rekommenderar därför inte heller någon att skriva för att tjäna pengar. I och för sig kan det hända att just DU är den som skulle bli rik på skrivandet och därför skall du aldrig inte skriva om du har drivet bara för att det är dålig inkomst. Jag hoppas att mitt skrivande en dag skall ge en liten inkomst men just nu tvivlar jag på att jag någonsin kommer att kunna leva på det. Men sen är jag van vid lönen inom industrin också 🙂
Jag är ju så ofattbart dålig på att uppdatera bloggen – men se det som en positiv sak. Istället för att sitta och skriva blogg använder jag min tid till viktigare saker, så som att skriva bok.
Nytt för året är att Förändrad och bränd nu går att lyssna på som ljudbok och läsa som e-bok tack vare utgivningen vid Word Audio Publishing. Jag har även beviljats pengar för litterärt arbete av Svenska kulturfonden. Glädjen är stor! Nästan mera över erkännandet att en indieförfattare även räknas än över pengarna 🙂 men bara nästan.
Jag skriver på del tre, sakta men säkert. Jag har även skrivit en helt annan bok däremellan, den har arbetsnamn Kerstin. Men ni får höra mera om den sedan. Just nu ligger den och vilar medan jag skriver på Runsorserien. Så får jag se senare vad jag gör med den.
Roligt nog så har jag varit inbjuden till flera ställen under de senaste månaderna. Det är ett arbete för sig att förbereda sig och att sedan hålla anförandet, men det fungerar bra för mig. Synd bara att rätt få dyker upp för att lyssna, även om det är många i hemsoporna som läser mina böcker.
Jag har noterat att mina böcker ligger högt i statistiken bland utlånade och reserverade böcker här på kusten. Det värmer 🙂 men nu känner jag allt en viss press på att leverera en riktigt hejdundrande bra trea…
Vintern har hittills gått åt till att försöka ta in vad läsarna säger om Förändrad och bränd. Det har kommit en hel del kommentarer och alla har varit positiva hittills. De allra flesta säger också att del två i Runsorserien är bättre än första delen. Det är förstås otroligt roligt att höra.
Andra boken har inte sålt med samma fart som den första gjorde de första månaderna. Jag antar att de som inte svalde ettan med hull och hår inte heller har köpt tvåan… men å andra sidan har jag inte heller varit lika flitig med att försöka föra fram boken… jag har helt enkelt inte riktigt orkat. Det är även väldigt dyrt att marknadsföra och eftersom finska staten vill ha 43% av mitt företags ynkliga inkomst så blir det inte så mycket över. Någon lön har jag inte tagit ut ännu trots att jag jobbat med företaget 1½ år redan. Dessvärre har jag har inte heller blivit beviljad några pengar från fonderna jag ansökt om stöd från på senaste tiden, så vi får väl se hur det går med utgivningen. Jag kan inte ge ut böcker utan medel. Jag vet inte om ”de” anser att jag inte bidrar tillräckligt och tycker att jag får klara mig bäst jag vill när jag ger ut böckerna själv, strunt samma om jag har läsare eller ej.
Jag skriver flitigt, på något. Jag hoppas kunna berätta mera om det snart. Men jag lovar att det nog blir en del tre också, men om den kommer till nästa jul låter jag ännu vara osagt. Jag har lovat Anne att aldrig sluta skriva, jag skall försöka hålla det – även om jag misströstar ibland när det är så mycket jobb för så oerhört lite.
Gott nytt år, kära läsare! Vi återkommer under 2019!
Min första kolumn på Vasabladets kultursida publicerades igår!
Men den finns nu inte på nätsidan så jag kan inte dela den som min plan var, men jag kopierar helt kallt in texten i min blogg då. Men alltså, texten skall ni tänka er i Vasabladet.
Detta kan nog appliceras på många andra, i synnerhet kulturella, områden. Det är tufft att nå genom bruset och det är oftast några få bara som lyckas. Men stå på er vettja, ni som arbetar!!
Så vad krävs för att få dig ur soffbottnen? En superkändis jodå, en halvkändis kanske? Det tycks finnas en stark vattendelare när kustösterbottningen avgör om en författare är värd uppmärksamhet eller ej. Det finns ingen direkt översättning för ”Starstruck” men det är ett bra ord på engelska så jag använder det. Tänk dig något i stil med ”betagen av en kändis”. Det är just ordet starstruck som poppar upp i huvudet när jag analyserar beteendet hos kustösterbottningen. Troligen det är likadant på andra orter, men där rör jag mig sällan. Under de senaste åren har jag försökt komma mig ut och lyssna på de författare som ställt upp och berättat om sitt skrivande eller om sina böcker. Jag har inte tagit mig ur soffan för där befinner jag mig sällan, snarare ut ur mitt arbetsrum. Det är en fantastisk ynnest att få höra om böcker, hur andra jobbar, höra om deras med- och motgångar och framförallt att få fråga dem om allt mellan himmel och jord. Nåväl, så kommer jag mig iväg, inte på allt men på ganska många dylika tillfällen, främst i Vasa, Korsholm och Malax. Det tar inte mer än max tre timmar av mitt liv och det ger mig färdkost för en lång tid framöver. Sedan sitter jag där, ser mig omkring och undrar och förundras.
Minns ni att Vasabladet bjöd oss att lyssna på Jan Guillou? Kjell Westö besökte Vasa stadsbibliotek. Fantastiska föreställningar och beundransvärda män på alla sätt och vis. Vilken förmåga, karriär och pondus. Och vilken publik de drog! Även några andra ”stora” var till Vasa under året som gick. Minns ni också att vi fick lyssna på Karin Erlandsson i Malax bibliotek i våras? Eller att vi fick lyssna på Alfred Backa i Solf Uf våren innan? Nehej, inte det? Jag kan tänka mig det för vi var två som lyssnade på Alfred i Solf och cirka tio som lyssnade på Karin i Malax. Denna lista kan göras ganska lång. Och den är inte särskilt smickrande.
Så jag säger att gemene läsare här omkring är rejält starstruck. Och det är inte en komplimang. Ni kan stöda de stora, rika och bärande författarna. De framgångsrika männen. Men de som borde vara närmare hjärtat, närmare hem och som behöver en spark i rätt riktning, de sitter där med allt mellan två och tjugofem deltagare på sina författarkvällar. Varav mamma och några vänner ofta är medräknade.
Det är dessutom så att när dessa lokala författare blir inbjudna att delta i olika författarsamtal får de ytterst blygsamt med lön för sin möda, kanske blir de bara erbjudna att sälja böcker som lön. Men du kan vara säker på att Jan och dom andra stjärnorna inte ställer upp på författarkväll gratis eller mot att dom får sälja… medan den satsade tiden är samma för bägge. Tänk om o välj likadant som i grönsaksdisken: närodlat. Satsa några timmar på att gå och träffa de lokala skribenterna, de är värda din uppmärksamhet. Du kan förstås även lyssna på de klart lysande stjärnorna, det ena behöver inte utesluta det andra. Och vem vet, en dag blir du kanske starstruck när du möter författaren från grannbyn.
Hipp hurraa för mig idag! Vi lär skall fira företagardagen, vi som är egna företagare.
Jo, alltså det är ju en av de sakerna jag gör vid sidan om mitt heltidsarbete… pysslar med min firma. Det går med vänstra handens lillfinger, typ, men det skall göras. Räkningar, bokföring, hemsidan, osv… men sen trasslar ju min firma och mina produkter ihop sig så jag vet inte vilket som är vilket mera. För böcker skall marknadsföras för att bli lästa. Egentligen är det en ganska rolig bit av det jag gör, att fundera på hur jag skall föra böckerna framåt hela tiden. Men det tar ju nog rätt mycket tid från den andra kreativa sidan.
Det absolut vanligaste frågan jag får är hur jag hinner… jag har sällan ett svar som folk nöjer sig med. Jag skulle ofta vilja fråga vad de degar bort sina dagar med om de inte hinner något 😀 men jag håller mig. Jag bara ser till att hinna och jag är snabb. Jag skriver snabbt, jag tänker snabbt och när jag vaknar är min plan klar så jag tror att min hjärna sällan fullständigt vilar. Och jag joggar minst 2 gånger i veckan…
And I love it!
Jag har två nya grejer jag börjat pyssla med dessutom. Jag skriver kolumn och jag skriver pjäs… mer om det senare.
Så snart är bok två här! I höst, datum är inte fastställt ännu men i oktober eller november skall den nog landa.
Mitt arbete är klart för nu och korrekturen är på gång, likaså pärmen. Sen när den kommer tillbaka får jag börja knapra igenom den igen. Det har varit hårt arbete! Men både min man, min mor och min lektör säger att det är en riktigt bra bok så jag hoppas att även ni andra skall tycka det!
Nu i samma veva har jag gått genom bok ett, Rök i fjärran, och gjort lite språkändringar i den. Även den är på korrekturläsning vid en helt ny person i mina rullor. Innan utgången av augusti skall den levereras till Word audio publishing, ljud- och e-bok förlaget i Sverige jag har gjort kontrakt med. De skall sen läsa in boken till ljudbok och göra ny e-bok. De övriga i serien följer sedan efter som ljud- och e-bok via dem. Min tryckta bok, via Runsorina books, kommer även den att uppdateras till den korrigerade versionen.
Bok två kommer även den att följa samma koncept vad gäller den tryckta boken, alltså distribution via Books on Demand för jag gillar skarpt att inte behöva sitta och skicka böcker runt världen eller att behöva köpa in och hålla stora lager.
Nu gäller det att börja komma igång med marknadsföring och boka lite smått o gott… men jag hinner.
En av mina största bokdrömmar just nu är att någon skulle vilja ge ut mina böcker på finska, nåja engelska skulle väl också vara ok! Jag har inte möjlighet ekonomiskt att köpa översättningar, annars skulle jag göra det själv.
Vi återkommer, snart börjar det röra på sig igen! Njut av hösten som sakta, men säkert smyger sig på…
Ja äntligen är den här, den ljusa och varma (nåja) tiden! Tror jag…
Det är inte lätt att vara en skapande person med jobb om dagarna och stor gård ute, motionsbehov och och och… Det blir ju lixom inte klart det där som man jobbar med om man inte sitter framför datorn. Oberoende om man skriver nytt, läser genom eller redigerar. Så man måste sitta där, oftast inne eftersom skärmar och sol sällan är en bra kombination. Sen sliter och drar det åt alla håll. Man borde jobba på sin grej, men man vill göra annat, man skall på en massa annat och så tillkommer allt det där som hör sommaren, trädgården och allt det – som ju faktiskt är oerhört roligt och skönt. Men det håller inte ihop. Det går inte att vara på många ställen på samma gång. Jag lyckas någorlunda med att tänka på annat när folk tror att jag lyssnar eller så 🙂 men det hjälper inte arbetet så väldigt mycket att bara tänka på det.
Nej, sommaren är till för att njuta och jobba ute och den mörka tiden är till för att skriva och pyssla. Men det fungerar inte så, att lägga på hyllan och återkomma om tre-fyra månader. Så det blir som med mycket annat i livet – en kompromiss. Försöka hinna med lite av allt.
Ta vara på solens livgivande strålar, men bränn er inte.
Jag sitter här och sysslar med allt utom det jag borde; lyssnar på finsk musik (älskar att sjunga med till tonerna av Jesse Kaikuranta, Erin m.fl), betalar räkningar och tittar ut genom fönstret på den ljusa vårkvällen. Jag borde väl göra något produktiv såhär på en lördagskväll.. men, men. Det blir en ny dags program.
Jag har tänkt mycket på svängarna i Svenska Akademien… fast jag inte ens bor i landet i fråga och det på så vis inte rör (dock berör) mig nämnvärt. Jag har också tänkt på det som står i rubriken. När har man gjort tillräckligt för att förtjäna sin plats, och vilken är platsen? Mycket sitter förstås mellan egna öron, med tillräckligt stort ego så går man väl vart som helst utan att tveka eller skämmas. Men utanför egot finns även vissa – ofta osynliga – murar som måste brytas. Jag accepterar dessa murar när jag kommer till korta för att jag har fel utbildning, personlighet eller fel erfarenhet. Jag är den första att erkänna mig slagen och gå vidare. Men jag är otroligt headstrong (gillar det bättre än svenska ordet envis) när det kommer till dessa oskrivna och inofficiella murar eller de som går under ”så här har det alltid varit”. Jag accepterar inte de orättvisor som följer i spåret av dessa. Något som ofta faller under detta är dessa märkliga kringelikrokar som vi kvinnor får se när vi inte har förtjänat en plats. När kvinnor inte blir valda, inte blir befordrade, inte får tillgång, får avgå, får mindre betalt och mindre synlighet… ni vet, det. Som Sara Danius. Det är precis som med Mona Sahlin, som avgick för att hon köpt choklad…. medan männen går på sexklubb för statens pengar. Eller Anneli Jäätteenmäki, ett misstag och pang medan våra nuvarande narrar gör bort sig varje dag.
För att återkomma till Svenska Akademien: det är kvinnorna som läser mest, som skriver mest, som jobbar inom bibliotek, som lektörer och med modersmål…medan männen bestämmer och delar ut priser åt männen. Precis som bland ryttare, kockar och läkare, och, och, och.
Nä, det om det, inget jag säger förändrar något heller. Jag lovar att skriva en ny dag, men ta mej tusan jag lovar INTE att inte vinna ett pris någon dag. Mig rår de inte på!
Här skall jag börja uppdatera från och med nu. Den gamla bloggen Runsorina på Wix (som fungerade så dåligt) läggs på is. Jag stänger den inte ännu, kanske senare. Vi återkommer…
Detta kan nog appliceras på många andra, i synnerhet kulturella, områden. Det är tufft att nå genom bruset och det är oftast några få bara som lyckas. Men stå på er vettja, ni som arbetar!!